Han sprang som en galning fram och tillbaka i hallen utanför vårt sovrum. När han kom till vår ände hörde vi hur han kraschade in i dörren, reste sig upp, vände om och satte fart igen tillbaka. Så höll det på i 10 min. Inte ens när vi kom ut och tittade på honom förstod han problemet med att han höll på så kl 23 på kvällen utan stannade upp, pussade oss, viftade på svansen och satte av igen.
Tillslut tröttnade även han och somnade.
Tack alla tre :)) för grattishälsningen!
SvaraRaderaDu beskriver Sören`s bravader så målande att jag kunde se det framför mig och fick ett härligt skratt, allt medan ni väntade på att lugnet skulle infinna sig!
Kram, Eva